onsdag 30 januari 2008

Så kan papperstidningen bli bättre

För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg på Networkers.se med rubriken "Hej då papperstidningen". Det tog skruv lite var stans. En tidningsledare syftade på mig när han i ett sammanhang sa: "med såna vänner behöver man inga fiender" andra välkomnade mig in i den papperslösa skaran och framhöll att ett liv utan papperstidningen inte är detsamma som minskad nyhetskonsumtion. Någon som också gjort sig av med papperstidningen hörde av sig och sa att han inte saknat tidningen förutom när han behövde emballage till flyttkartongerna.

Mitt utspel syftade inte till att knuffa papperstidningen närmare dödsstupet. Jag tror nämligen inte att papperstidningen når dit. Åtminstone inte under min livstid. Målet vara att öka farten på förändringsarbetet av papperstidningen. Det får gärna landa en papperstidning i min brevlåda, bara den väcker min nyfikenhet och stjäl lagom mycket av min tid. Få om ens någon dagstidning når dit i dag. Glädjande nog inser allt fler tidningshus behovet av att förändra papperstidningen, hitta dess nya roll i bruset av nya publiceringskanaler.
En utgångspunkt i det arbetet måste vara att inte försämra det som de allra flesta mediehus byggt upp på webben. Nu kommer besökarna och därmed intäkterna. Att i det läget dra i handbromsen för webbpubliceringen för att ge papperstidningen innehållsfördelar är ett riskprojekt för båda kanalerna. Låt webben få leva sitt liv. Den är redan på god väg att hitta sin roll. Problemet är papperstidningens roll. Rikta förändringsarbetet inåt mot papperstidningen i stället för att fundera över hur webben kan förändras för att papperstidningen ska må bättre.

Vilket innehåll vi placerar i tidningen är förstås viktigt. En bra grundregel är att webben besvarar frågorna: var? när? och hur? Papperstidningen tar hand om den viktiga frågan: varför?
I bland är valet enkelt. Joakim Jardenberg på Mindpark beskriver ett exempel (missa inte läsarkommentarerna) från Helsingborgs Dagblad. Jörgen Bengtsson på Corren.se följer upp samtalet i ett par blogginlägg (1, 2) på Citygate Forum.
Det vi i bland verkar glömma i förändringsdiskussionen är att döda-träd-produkten är mer än bara redaktionell text, design och layout. Hur flexibla abonnemangsformer har vi? Kan vi editionera eller göra mer personaliserade papperstidningar? Kan vi förnya oss i konsten att sälja och producera annonser? För att spetsa till det lite: Tänk dig råvaran mjölk. Hur många olika produkter kan man göra av den råvaran? Massor. Vi måste kunna göra mer kring pappersprodukten än att fundera över om vi ska ha långa eller korta texter, fördjupning eller snabba nyheter.
Jag har förstås inte alla svaren. Men nedan har jag listat en bunt idéer kring papperstidningen. Se det som början på en brainstorming.

• Gör mindre tidningar. Sänk priset.
• Flexiblare abonnemangsformer. Låt läsarna prenumerera de dagarna de vill ha tidningen.
• Fler utgivningar dagligen. En morgonversion och en eftermiddag/kvällsversion.
• Ta bort börssidorna.
• Minimera alternativt ta bort in- och utrikessidorna
• Lek med annonsformaten. Låt flera annonser samspela i ett budskap.
• Minst en ledartext varje utgivningsdag om gårdagens hetaste nyhet.
• Jobba med nyhetssammanfattningar över några få sidor. Låt reportagen få resten. Ge bildjournalistiken större utrymme.
• Använd läsarstatistik från webben för att dagligen styra vad som blir en stor fördjupning i morgonen eller i veckans flersidiga helgläsning.
• Släng ut TV- och radiotablåerna alternativt korta ner dem till ett minimum. Skrota TV-bilagan.
• Jobba hårdare med familjesidorna. Låt läsarna få veta vad brudparet gjorde på sin bröllopsresa eller hur Kalle firade sin 50-årsdag. Jag vill läsa familjeartiklar som går nära, på gränsen till intimt.

3 kommentarer:

johan sa...

Du har många riktigt bra synpunkter! Jag håller med om att ta bort börssiffrorna, att ha en ledare varje dag och att lyfta fram reportagen.

Jag saknar till skillnad från mina dagstidningschefer de långa reportagen och artiklarna. Jag får ju jämt höra att över 2500 tecken är det ingen jävel som orkar läsa och det stör mig som fan. Att skrota tv-bilagan har jag heller inget emot.

Och nej, det finns inte så många klockrena tidningar längre.

Mvh Johan

Anonym sa...

Intressanta tankar!

Dina reflektioner handlar till stor del om dagstidningar. Hur ser du på magasinen?

Fredrik Nygren sa...

Ursäkta sent svar, Magnus. Tack för din respons.

I ärlighetens namn är jag ganska dåligt insatt i magasinens värld. Rent spontant känns det som magasinen har ett annat utgångsläge jämfört med dagstidningarna. För mig är magasinet mer en underhållningsprodukt än en nyhetsprodukt. Bara den skillnaden borde göra pappersmagasinet mindre känslig för upplageproblem. Det innebär å andra sidan inte att magasinen kan strunta i webben. Tvärtom. Med webben kan magasinet även bli en nyhetsprodukt och därmed öka kontakten med sina läsare. För att sammanfatta det hela, om papperstidningen har ett slutdatum så ligger magasinets slutdatum ännu längre fram i tiden.
Nåja. Det var några fria tankar. Finns med säkerhet en hel vetenskap som har bättre svar på just magasinsfrågan.

Vad tror du själv?