lördag 15 november 2008

Papperstidningen räddas inte av ransonering på webben

Ett par mediehus (Barometern-OT och Blekinge Läns Tidning) har nyligen börjat ransonera innehållet som publiceras på dess webbplatser. Det skulle förvåna mig om inte samma diskussion förs i flera andra mediehus. Alla söker en väg där papperstidningen och nättidningen kan samexistera utan att kannibalisera på varandra. I förlängningen handlar det förstås om att försöka rädda pappersupplagan.

Sydsvenska Dagbladet har jobbat fram en publiceringstrappa (se Bambusersänding med Karin Zillén, tf redaktionschef) för hur materialet på webben ska hanteras. Den kanske enklaste lösningen att skilja nät- och papperstidning åt är att utgå från publiceringstekniken. Webb-tv, bildspel, chattar och interaktivitet blir naturligt en del av nättidningen. Egna nyheter, krönikor, reportage och längre nyheter blir förbehållet papperstidningen. Tyvärr är lösningen inte så enkel. Det visar följande tre exempel från senaste veckan:

• Barometern (papperstidningen) publicerade ett stort reportage över ett uppslag med en hälsoprofessor. Webbanvändarna fick nöja sig med en kort ingress, men inbjöds i stället till att chatta med hälsoprofessorn. Knappt tio chattfrågor ramlade in. Det kan inte sägas tydligare – det går inte att öppna en debatt i papperstidningen och sedan tro att debatten ska ta fart på nätet. För att debatten ska ta fart på nätet måste självklart bakgrunden till debatten finns i samma medium.

• Ett mycket känslosamt och djupt reportage med familjen till en pojke som omkom i samband med en hotellbrand publiceras över tre sidor i Barometern. På webben raskas historien av på tio korta meningar och ett bildspel. Det är inget fel på bildspelet, men tyvärr lyfter det inte och berör inte heller webbanvändaren eftersom bakgrunden med känslor och stämningar ransonerats bort.

• På BLT.se spelar i veckan tre lokala hockeylag seriematch. Alla tre referaten avslutas med "Läs mer i papperstidningen". Och hos konkurrenten Sydostran.se tas webbanvändaren emot på samma sätt. Det är inte svårt att förstå hur den utflyttade blekingebon reagerar som inte har någon möjlighet att läsa papperstidningen. Pappersprenumeranten som inte hann läsa tidningen i morse innan det var dags att lämna på dagis och åka till jobbet kan inte heller läsa hela referatet på lunchen när han bänkar sig framför datorn på jobbet.

Det finns i huvudsak två olika sätt att låsa in publicerat material. Antingen tvingar man webbanvändaren att logga in efter att ha betalt några slantar. Alternativt publiceras artikeln enbart i papperstidningen. Inget av sätten har visat sig särskilt framgångsrikt i den medievärld vi lever i för närvarande.
För några år sedan beslöt tidningen Verdens Gang i Norge att ransonera sitt innehåll på webben i ett försök att vända papperstidningens upplagetrenden. Flera åtgärder vidtogs. Bland annat blev featurematerial och krönikor exklusivt för pappret. Reaktionen lät inte vänta på sig. Upplagan fortsatta ännu brantare neråt samtidigt som uppgången på webben tappade fart.
Dagens Industri testade ett tag med att låsa in artiklar som endast kunde öppnas av betalande prenumeranter. Effekten blev som väntat - inget hände med pappersupplagan däremot sjönk webben som en sten.
Jönköpings-Posten envisas år efter år med att inte ha någon nättidning, ett strategiskt misstag. De senaste upplagesiffrorna visar att JP:s upplaga rasar brant utför med -1 100 exemplar. Det är uppenbart att det inte är nättidningens fel att pappersupplagan pekar neråt. JP tappar sin publik, alltså förutsättningen för intäkter och annonsförsäljning. Samtidigt har alla andra mediehus som byggt upp en nätupplaga aldrig haft större publik än i dag.

Publiken är känslig och har alltid ett annat alternativ att välja på om deras husorgan missköter sig. Därför är det ett misstag att ransonera innehållet på webben.

Uppdaterad kl 23:09: Ett par intressanta debatter i ämnet har ägt rum på Jaiku den senaste tiden. Missa inte "framtidsscenario" och "fel, fel, fel...". Även Joakim Jardenberg på Mindpark suckar över det som händer kring ransonering på webben i ett blogginlägg.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Till alla er som klagar på mediahusens vilja att låsa in material:

Hur ska vi göra då? Släppa allt fritt funkar inte. Annonsintäkter från webb väger inte upp mot det vi tappar på print. Inte på långa vägar.

"Hitta nya intäktskällor" är standardsvaret. Jamenvisst, jättegärna. Vilka? Var finns de? Vi har ett ganska så akut behov av att kompensera upplagetappet, annars har vi det snart som i USA.

Vi kan inte vänta längre på att nåt snille ska komma på en unik idé där stålarna bara ramlar in. Vi måste agera nu. Att sluta ge bort vårt material gratis är det alternativ vi har. Det går att göra på flera sätt, varav många säkert är riktigt dåliga och förvärrar situationen. Men att släppa allt fritt är banne mig inte lösningen.

Unknown sa...

Men hallå. Man kan studera fenomenen på olika sätt och jag är verkligen ingen expert. Ett par saker vet jag dock.
Till exempel att det kan vara nyttigt att studera sig själv som exempel.
Vem är intresserad av att läsa ett par brottstycken ur en artikel på nätet för att sedan bli hänvisad till papperet?
Vem är intresserad av att prenumerera på en tidning om jag får det gratis på nätet?
Vill vi ha flöde/läsare på både papper och nät måste man i så fall göra det intressant att ha båda. Det finns massor av jobb som bara passar för papper och en massa som bara passar för nät. En del saker passar båda.
Vi måste alltså hitta det unika presentationssättet för varje medium.
För att göra det extremt enkelt: ett musikstycke är svårt att presentera i tidningen men bra på nätet. En tavla kan funka i båda. En bokrecension gör sig bättre på papper än på nät.
En form (av traditionell) grafik passar bäst i papper medan en ny (som animationer) passar sig bäst på nätet.

Anonym sa...

Fattar inte inlägget?Ren problematisering och inga svar? Värdelöst!

Anonym sa...

I inslaget från Sydsvenskan säger en reporter något viktigt, tycker jag: Nätet är så transparent idag att det blir allt svårare att hålla på något, att vänta med en nyhet, eftersom den som blivit intervjuad kanske själv t ex bloggar om detta.
I övrigt tror jag att Bosse i kommentaren här ovan har rätt, att utgå ifrån vad varje kanal är bäst på i arbetet med webben. Men mycket ska vara i båda kanalerna. Att "tvinga" läsarna in i papperstidningen tror jag inte på, då går de i stället någon annan stans.

Fredrik Nygren sa...

Med våra nättidningar (tillsammans med papperstidningen) har vi skaffat oss en större publik än vi någonsin tidigare har haft. Låt oss vara rädda om den. Den är nyckeln till att behålla intäkterna i tider när papperstidningen minskar i upplaga. Därför är kanske det värsta vi kan göra åtgärder som faktiskt försämrar produkten nättidningen. Att ransonera innehållet på webben är en försämring. En försämrad nättidning ger med automatik en mindre publik vilket i sin tur leder till mindre intäkter.

Till @magnus h och @anonym som söker svar: Den smartaste lösningen som finns på bordet i dag är den som Joakim Jardenberg, vd på Mindpark, beskriver i sin monsterbloggpost.

Magnus Ericsson sa...

"Ge bort vårt material gratis". Ja så brukar det heta. Det är med sorg i hjärtat som jag läser om min gamla arbetsgivares nya tilltag.
Det är dags att papperstidningen/arna en gång för alla inser att vi inte längre "äger" och kontrollerar nyheterna och kan hålla på dem för att det passar oss.
Det är läsarna som ger oss nyheterna (via tips) och som förhoppningsvis vill läsa nyheterna hos oss. Om vi börjar låsa in och begränsa tillgången kommer läsarna att gå någon annanstans. Så fungerar webben vare sig vi vill det eller inte.
Jag trodde faktiskt att vi var förbi den här diskussionen. Till och med New York Times gav upp tanken på att ta betalt för nätet för ett drygt år sedan. Men det är klart - när det blåser en ekonomisk snålblåst så dyker det här kravet upp igen.
Faktum är att intäkterna på nätet ökar - inte i den takt vi vill men ändå. Så är lösningen att döda oss själva i båda ändar?
Magnus Ericsson, nyhetschef hd.se

Anonym sa...

"Hur ska vi göra då? Släppa allt fritt funkar inte. Annonsintäkter från webb väger inte upp mot det vi tappar på print. Inte på långa vägar."

Det här hör man i det ständiga gnället från traditionellt media.

Ert problem är att ni tror att ni kan leva sötebrödsdagar som förr. Ni behöver helt enkelt lära er att producera innehåll av hög kvalitet till lägre pris.

Och se till att ni får den trafik ni har möjlighet att få. Där har många av er verkligen åkt dit på att ni gått på så många myter som sprids av diverse bloggare som egentligen inte kan något.

Jag skrev ett par saker om det här i dagarna. Tiden jag lade på det var mycket begränsad men det är ändå så vitt jag vet det bästa du har på svenska om det. Och så vitt jag vet det enda som bygger på dokumenteradde försök under många år:

www.nyhetsbloggen.com/2009/01/om-media-p-internet-och-deras-framtid.html

www.seotaktik.com/2009/01/framtiden-fr-svenskt-media-p-internet.html

Det finns säkert många som tycker jag är ganska dryg i båda men å andra sidan är ett av de problem som lett fram till situationen ni sitter i en kultur där ni inte kritiskt granskar varandra.

Massor som sitter och tycker i de här frågorna har knappt någon erfarenhet själva, klarar inte ens på sin egen blogg nå mer än kanske en tusen unika besökare per dag och bloggar mest för att få konsultuppdrag från folk som tror att de kan något.

Massor av teorier som framförs kan även de som saknar den statistik jag har lätt se är felaktiga bara genom att slå upp lite.

Sedan när ni läser det ska ni ha klart för er att jag är fullständig idiot kring att sälja annonser. Där är det sämsta möjliga alternativ som gäller. Men med effektiva arbetsrutiner, metodik där man återanvänder saker och ting, automatiserad access till kontextuell information och en AI som söker upp intressant forskning att skriva om (för forskningstidningen vill säga) går det ok ändå.

PS

Något jag tror att jag missade att ta upp i analysen är ju lönerna. Det finns massor av journalister och skribenter samtidigt som pressen är överetablerad. Åtminstone några tidningar kommer ju försvinna de närmaste tre åren. Därmed kommer lönerna gå ner.

Varför inte sätta en realistisk nivå redan nu? För en fast anställd journalist är en trovärdig lön givet branschens möjliga intäkter kanske 16 kkr och inte mer. Givetvis vore det kul med mer pengar men jag tror inte det är realistiskt.

Också måste tidningarna arbeta mer med provanställning och frilansare. Många journalister skriver i och försig bra men är för ineffektiva. De skriver för sakta och de faktakontrollerar på ineffektiva tidsödande sätt. Ändå är tidningarna fulla av fel.

Slutligen måste presstödet och den snällare beskattning tidningarna har bort. Den har tror jag medverkat till den slappa attityd man har. Aktörer som egentligen tillför väldigt lite av värde blir kvar och sprider sin negativa kultur i hela branschen. De här åren kan därför bli riktigt bra för branschen genom att en massa personer som varit dåliga för den och vissnade tidningar går på komposten.

Sluta gnäll och lös problemen istället! Ni är sent ute men åtminstone i min värld är det inga svåra problem!

Anonym sa...

PS

Jag läser den här bloggen väldigt sällan. Så vill ni kommentera ta kontakt enklast via www.seotaktik.com eller bra.bloggar at gmail.com

Best regards

Anonym sa...

Just det appropå:

"Till @magnus h och @anonym som söker svar: Den smartaste lösningen som finns på bordet i dag är den som Joakim Jardenberg, vd på Mindpark, beskriver i sin monsterbloggpost."

Konverteringen han beskriver där per besökare är *riktigt ordentligt dålig*. Jag höll på att säga att jag inte hur man klarar att ligga så lågt men det gör jag.

Orsaken är att besökarna inte filtreras rätt. Och läser ni det jag rekommenderade tidigare ser ni att dagspressen inte klarar att strukturera varken nyheter och artiklar för att tydliggöra vad de handlar om, använda andra metoder för det och sökfunktionerna är knappt fungerande.

Kommer inte läsaren till vad som intresserar honom konverterar man sämre. Därför annonser ska finnas till sammans med innehåll som är relevant för vad innehållet handlar om.

Tidningarna han nämner i bloggpostningen ser förövrigt att ha samma problem som DN och SvD jag använde som exempel.

Kring alla av dessa kan jag också säga att mängden trafik den här är mycket låg jämfört med mängden innehåll och inlänkar.

Ni bygger helt enkelt dåliga sajter. DN tror jag t.ex. skulle kunna fem dubbla sin dagliga trafik utan större problem på säg 6 - 12 månader.

Men det är det där att ni har en kultur där ni sitter och pratar och skriver en massa teorier men inte gör några ordentliga försök att testa saker och ting. Efter vad jag hör läser ni knappt statistiken annat än ytligt. Då blir det därefter.