Den svenska papperstidningen dör ut

(Texten ursprunligen publicerad i en papperstidning. Därav ingressen.)

Förmodligen läser du den här texten tryckt på papper. De flesta läsarna gör fortfarande det. Läser pappersversionen av tidningen. Nu blåser förändringens vindar. År 2081 är den svenska papperstidningen död.

Papperstidningen har fått sin dödsdom. En av Sveriges mer kända massmedieekonomer, Karl Erik Gustafsson, har räknat ut dödsdagen för den prasslande tidningen. Beräkningsmodellen är amerikansk, och visar att den sista tryckta tidningen i USA når läsarna första kvartalet 2041. När Karl Erik Gustafsson har lagt svenska parametrar på beräkningen blir året 2081. Första kvartalet för att vara mer exakt.

Det är naturligtvis en lek med siffror. Inget annat. Ändå kan jag inte låta bli att tro att det betyder något. Faktum är att de flesta dagstidningarna i Sverige visar sjunkade upplagor. Allt färre vill betala för sin tidning. Enligt siffror från Tidningsstatistik AB, TS, sjönk den samlade tidningsupplagan för hela Sverige med 1 procent 2005 jämfört med 2004. Få tidningar gick mot strömmen. De som visade plussiffror gjorde det ofta genom kraftiga rabatter. För de digitala tidningarna är utvecklingen den omvända. Där pekar siffrorna uppåt. Även på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se ökar antalet besökare. Det är en anledning att fundera över framtidens tidning. Låt oss ta en titt i spåkulan.
I de mest galna profetiorna är vi läsare uppkopplade på internet överallt och hela tiden. I den världen finns inget behov av en papperstidning, som dessutom skräpar ner och måste köras till pappersinsamlingen stup i kvarten. Det är lögn. Jag tror inte på den världen. Tryckarkonstens fader, Johannes Gutenberg, kan lugnt ligga kvar i sin grav. Papperstidningen kommer att överleva internetrevolutionen. Men de papperstidningar som vill överleva har ett mödosamt arbete framför sig. För det är i kombination med andra publiceringskanaler såsom webb, mobil och tv som papperstidningen kan hitta stöd för sin överlevnad. Varje kanal har sina specialiteter och därmed sina läsare, tittare och lyssnare. Det gäller att fånga publiken där publiken vill vara. Nättidningen är snabb och given för nyhetsrapporteringen. Papperstidningen lämpar sig för långsamma nyheter och kommer hitta sin målgrupp bland människor som inte behöver vända på slantarna. Att läsa tidningen på tryckt på papper blir exklusivt, en slags rysk kaviar. Många vill gärna ha den, men få tycker att den är värd sitt pris.

Många tidningshus försök med olika sorters elektroniska tidningar. Så även Barometern och Oskarshamns-Tidningen. E-tidningen är smidig i bland. Perfekt om du är utomlands. En tidning för de stora massorna blir den däremot aldrig. Problemet är att den bygger på papperstidningen. I framtiden är det inte papperstidningen som är nyhetsledande. Det är webben.
Det elektroniska pappret har en ljusare framtid. Det forskas ganska intensivt kring olika slags plastfilmer som kan laddas med elektricitet, är böjbart och kan rullas ihop och läggas i fickan. Prototyper av framtidens papper finns redan. Den belgiska tidningen De Tijd och Sundsvalls Tidning har testat tekniken. Även tidningarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, driver ett e-pappersprojekt. Bli inte förvånad om du under nästa år ser någon på bussen läsa ett elektroniskt papper.
Redan nu kan du däremot se folk läsa tidningen i mobiltelefonen. Tekniken har funnits länge, men har nått massorna först de sista åren. Tidningen i mobilen är en given succé. Motsatsen är tidningen i en handdator. Den för några år sedan superheta handdatorn finns inte längre. Den har helt enkelt blivit en del av mobiltelefonen.
Vilken teknik eller kanal tidningen använder är en sak. Innehållet än annan. Men det är en helt annan historia.