lördag 10 februari 2007

Stenkakorna var en guldgruva - så kom internet

Risken är stor att din granne är en brottsling. En hembrännare, helt enkelt. Att bränna hemma har fått en ny betydelse. Svenskarna har bytt spritflaskorna mot cd- och dvd-skivor. Sundare och dessutom lagligt, kan tyckas. Problemet är att innehållet på skivorna ofta kommer från olaglig fildelning. Uppemot en miljon svenskar uppskattas ägna sig åt olaglig fildelning. Därmed är risken stor att du har en brottsling i din närhet, om du inte rent av är en själv förstås...

Det är lätt att förstå upphovsmännens reaktion. Vem vill få sina saker stulna? Förmodligen ingen. Språkrör för de kreativa människorna som gör film och musik hävdar emellanåt att fildelning är ett hot mot hela den skapande verksamheten. Musikerna och filmmakarna börjar helt enkelt att tröttna på att få sina verk stulna, då slutar de att skapa. Det säger mycket om desperationen inom film- och musikbranschen. Det går inte att ta på allvar att skapandet skulle vara hotat. I stället för att självkritiskt titta på sitt eget handlade riktas ilskan mot dem som uppfann tekniken och affärsmodellerna som den mäktiga branschen själva inte kunde förutse. När fildelningen av film och musik på internet tog fart valde branschen att sura och hota med domstolar. Det hade naturligtvis varit smartare att alliera sig med människorna som skapade tekniken och därigenom fått inflytande över verksamheten. Det blev en bitter läxa för musik- och filmbolagen. De satt på en guldgruva vars affärsmodell inte har ändrats sedan de första stenkakorna pressades för si sådär hundra år sedan. Så kom internet. Och fildelningen. På några år ändrades allt.

Det är svårt med förändringar. Musik- och filmbranschen är inte ensam om att reagera med ryggraden i stället för med hjärnan. För bara några år sedan skrattade folk åt begreppet gratis programvaror till datorer. Vissa skrattade för att gratis är gott, men många hånskrattade och klassade gratis programvara som ett korkat sätt att bedriva affärer. Inte kan man väl tjäna pengar på att ge bort sin produkt? I dag har hånskrattet tystnat. Fria mjukvaror, ofta med så kallad öppen källkod, har kommit för att stanna. Företag som det svenskbaserade databastillverkaren MySQL är ett exempel på det.
Tidningsbranschen har också brottats med samma frågeställningar. Kan vi ge bort våra nyheter gratis på webben? Det är inte bara självklart. Vi måste. Annars gör vi samma misstag som film- och musikbranschen. Vi tänker bakåt i stället för framåt. Det är bara vår egen kreativitet som begränsar oss i jakten på framtidens affärer.

Film- och musikbolagen har några svåra år framför sig. De har sjabblat bort fler år av affärsutveckling. Men det finns hopp. Jag ser allt tydligare tecken på en förändrad attityd från dem som producerar och distribuerar musik och film. Ett exempel på det är ljudboksbranschen som allt oftare skickar med färdiga mp3-filer. Praktiskt och smidigt för konsumenten. Ett klart mervärde. Under 2006 nästan fördubblades försäljningen av digital musik, enligt musikindustrins branschorganisation IFPI. Intresset att köpa finns, men köplusten kan stimuleras mer. Filmälskaren betalar gärna för exklusivt material, större utbud och tidigare filmsläpp. Men film- och musikbolagens viktigaste steg är att jobba med sina kunder i stället för emot dem.
Första steget är att sluta kriminalisera våra grannar.

Inga kommentarer: