tisdagen den 17:e februari 2009

Dags att skaffa bloggredaktör

Ett medelstort svenskt mediehus har kanske 100 journalister, ofta är de både välutbildade och har lång och gedigen publicistisk erfarenhet. Samma mediehus har vanligen en nätupplaga, där ett mått på framgång är antalet besökare. Beroende på utgivningsort och andra faktorer varierar antalet besökare hos den medelstora nättidningen från ca 100 000 till en halv miljon (inte unika) besökare i veckan.

Isabella Löwengrip, Kenza Zouiten, Alexandra Nilsson och Elin Kling är också publicister fast på ett annat sätt. De är unga, knappt 20 år fyllda och kan inte beskyllas för att vara gediget publicistiskt utbildade. Ändå är de alla framgångsrika bloggare med inriktning mot livsstil och mode. Isabella Löwengrip kvitterar in cirka 1,1 miljoner besökare i veckan (enligt Svensk Internet Statistik). De andra bloggtjejerna är en bit efter, men flera av dem ligger långt före etablerade mediehus.
När Kenza visar vilka kläder hon haft på sig eller berättar några rader om vilken fest hon besökt rasar läsarkommentarerna in. 300, 400 eller 500 kommentarer ramlar ut snabbare än du bläddrar igenom lokaltidningens TV-bilaga. Det krävs en svensk jordbävning för att en stor tidning som Sydsvenskan ska kunna matcha Kenza.

Det är lätt att avfärda Alexandra Nilsson och hennes kollegors bloggande med "låg kvalité", "tramsigt" eller "vem vill läsa om vad en 17-åring äter till frukost?". En webbmogen publicist går däremot inte i den fällan. Mediehusen konkurrerar inte bara med etablerade tidningar, lokala radio- och TV-stationer. Alla konkurrerar vi om läsarens/tittarens/lyssnarens tid. Inför den lagen är alla publicister lika.

En modern publicist har insett att bloggare ska ha samma status som hyllade kolumnister och krönikörer haft i papperstidningen i åratal. Bra bloggare måste få kosta pengar. Att blogga bra är en konst. Traditionella mediehus har en stor utmaning i att hitta morgondagens bästa bloggare. Sveriges största blogghotell, Blogg.se, har cirka 350 000 bloggare och varje dygn tillkommer cirka 2 000 nya bloggar i deras register. Att hitta de bästa är som leta efter den berömda nålen.

För att gammelmedierna ska klara att hålla tempot krävs en eller flera bloggredaktörer. Förvånansvärt få traditionella mediehus har det i dag, om ens någon. Samtidigt vet vi att det blir allt vanligare att nyheter börjar hos bloggarna (FRA, Ipred, Liza Marklunds bok osv). Tidningarna har specialjournalister som bevakar sport, ekonomi, nöje och näringsliv men var är bloggredaktörerna som har järnkoll på bloggosfären och som kan fånga nästa Blondinbella?

tisdagen den 9:e december 2008

Varannan svensk nättidning öppen för attack

Säkerhetsforskaren Dan Kaminsky rapporterade i somras om en allvarlig säkershetslucka i DNS-systemet, alltså systemet som översätter ett domännamn till ett IP-nummer. Den så kallade Kaminskybuggen är allvarlig eftersom den öppnar för hackers att förflytta en besökare som är på väg till en nättidning till en helt annan server, en server som exempelvis finns under hackerns kontroll. Det kan i praktiken innebära att besökaren hamnar på en fejkad nättidning med manipulerade nyheter.

Stiftelsen för Internetinfrastruktur, .SE, går nu ut i uppmaning till alla webbplatsägare att kontrollera att deras DNS-servrar inte är sårbara för den så kallade Kaminskybuggen. En särskild webbplats har skapats där sajtägare kan kontrollera statusen på sin DNS-servrar.

En genomgång som Networkers.se har gjort visar att ett stort antal svenska nättidningar lider av Kaminskybuggen. Av ett 40-tal undersökta webbplatser är över hälften av webbplatsern sårbara, vilket måste anses vara alarmerande. Hela lista med undersökta nättidningar finns här.

Kaminskybuggen kan åtgärdas relativt enkelt. Första steget är uppgradera DNS-mjukvaran (exempelvis Bind). I förlängningen bör DNS-servrarna också kompletteras med DNSSEC, en metod som säkerställer att DNS-servern får information från rätt avsändare.

lördagen den 15:e november 2008

Papperstidningen räddas inte av ransonering på webben

Ett par mediehus (Barometern-OT och Blekinge Läns Tidning) har nyligen börjat ransonera innehållet som publiceras på dess webbplatser. Det skulle förvåna mig om inte samma diskussion förs i flera andra mediehus. Alla söker en väg där papperstidningen och nättidningen kan samexistera utan att kannibalisera på varandra. I förlängningen handlar det förstås om att försöka rädda pappersupplagan.

Sydsvenska Dagbladet har jobbat fram en publiceringstrappa (se Bambusersänding med Karin Zillén, tf redaktionschef) för hur materialet på webben ska hanteras. Den kanske enklaste lösningen att skilja nät- och papperstidning åt är att utgå från publiceringstekniken. Webb-tv, bildspel, chattar och interaktivitet blir naturligt en del av nättidningen. Egna nyheter, krönikor, reportage och längre nyheter blir förbehållet papperstidningen. Tyvärr är lösningen inte så enkel. Det visar följande tre exempel från senaste veckan:

• Barometern (papperstidningen) publicerade ett stort reportage över ett uppslag med en hälsoprofessor. Webbanvändarna fick nöja sig med en kort ingress, men inbjöds i stället till att chatta med hälsoprofessorn. Knappt tio chattfrågor ramlade in. Det kan inte sägas tydligare – det går inte att öppna en debatt i papperstidningen och sedan tro att debatten ska ta fart på nätet. För att debatten ska ta fart på nätet måste självklart bakgrunden till debatten finns i samma medium.

• Ett mycket känslosamt och djupt reportage med familjen till en pojke som omkom i samband med en hotellbrand publiceras över tre sidor i Barometern. På webben raskas historien av på tio korta meningar och ett bildspel. Det är inget fel på bildspelet, men tyvärr lyfter det inte och berör inte heller webbanvändaren eftersom bakgrunden med känslor och stämningar ransonerats bort.

• På BLT.se spelar i veckan tre lokala hockeylag seriematch. Alla tre referaten avslutas med "Läs mer i papperstidningen". Och hos konkurrenten Sydostran.se tas webbanvändaren emot på samma sätt. Det är inte svårt att förstå hur den utflyttade blekingebon reagerar som inte har någon möjlighet att läsa papperstidningen. Pappersprenumeranten som inte hann läsa tidningen i morse innan det var dags att lämna på dagis och åka till jobbet kan inte heller läsa hela referatet på lunchen när han bänkar sig framför datorn på jobbet.

Det finns i huvudsak två olika sätt att låsa in publicerat material. Antingen tvingar man webbanvändaren att logga in efter att ha betalt några slantar. Alternativt publiceras artikeln enbart i papperstidningen. Inget av sätten har visat sig särskilt framgångsrikt i den medievärld vi lever i för närvarande.
För några år sedan beslöt tidningen Verdens Gang i Norge att ransonera sitt innehåll på webben i ett försök att vända papperstidningens upplagetrenden. Flera åtgärder vidtogs. Bland annat blev featurematerial och krönikor exklusivt för pappret. Reaktionen lät inte vänta på sig. Upplagan fortsatta ännu brantare neråt samtidigt som uppgången på webben tappade fart.
Dagens Industri testade ett tag med att låsa in artiklar som endast kunde öppnas av betalande prenumeranter. Effekten blev som väntat - inget hände med pappersupplagan däremot sjönk webben som en sten.
Jönköpings-Posten envisas år efter år med att inte ha någon nättidning, ett strategiskt misstag. De senaste upplagesiffrorna visar att JP:s upplaga rasar brant utför med -1 100 exemplar. Det är uppenbart att det inte är nättidningens fel att pappersupplagan pekar neråt. JP tappar sin publik, alltså förutsättningen för intäkter och annonsförsäljning. Samtidigt har alla andra mediehus som byggt upp en nätupplaga aldrig haft större publik än i dag.

Publiken är känslig och har alltid ett annat alternativ att välja på om deras husorgan missköter sig. Därför är det ett misstag att ransonera innehållet på webben.

Uppdaterad kl 23:09: Ett par intressanta debatter i ämnet har ägt rum på Jaiku den senaste tiden. Missa inte "framtidsscenario" och "fel, fel, fel...". Även Joakim Jardenberg på Mindpark suckar över det som händer kring ransonering på webben i ett blogginlägg.

måndagen den 13:e oktober 2008

Inblick i framtidens webb på FOWA

Future of Web Apps, FOWA, i London är slut. För den här gången. Det har varit några intressanta dagar och en underhållande final med livesändning från Diggnation som något slags avslutande fyrverkeri.
Att vara på FOWA är ungefär som att vara på en musikfestival. Stjärnorna på FOWA har i sin krets samma status som Metallica på Hultsfredsfestivalen. Mest intresse i år lockade Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, och Kevin Rose, grundare av sajter som Revision3 och Pownce. Lägg därtill föreläsare och utställare från företag som Google, Microsoft och Adobe. Tungt, för att inte säga blytungt startfält.

Det har blivit dags att summera FOWA. När jag blickar tillbaka upptäcker jag att ett antal nyckelord/modeord/buzz som återkommer i den ena föreläsningen efter den andra. Hetaste orden från den framtida webben just nu är:

OpenID
Brad Fitzpatrick inledde 1995 utveckling av ett protokoll/teknik som låter användaren ha en och samma inloggning till flera webbplatser. Tekniken bygger på en decentraliserad modell och är en öppen standard. En openID-identitet är i form av en URL. Enligt uppgifter på FOWA finns det i dag 25 000 webbplatser som använder openID för att hantera inloggningar/identiteter. De stora webbföretagen som Google, Yahoo, och MySpace har stöd för tekniken. Och betydligt fler väntas hoppa på openID-tåget. Kurvan över antalet webbplatser med openID pekar brant uppåt.
För egen del hoppas jag närmast att leverantörer av abonnemangssystem för papperstidningar bygger in openID-stöd, så att prenumeranter exempelvis kan administrera sin prenumeration via webben.

OAuth
Är en öppen teknik som kan användas till att ge användaren önskad behörighet på en webbplats. Kan med gott resultat användas tillsammans med openID (men inte nödvändigtvis), då har openID rollen att kontrollera att användaren är den han/hon utger sig för att vara medan OAuth ser till att användaren får rätt rättigheter utan att privata uppgifter såsom lösenord exponeras.

Cloud Computing
Google Apps är kanske det mest lysnade exemplet på cloud computing. Det betyder i praktiken att webbtjänster och webbplatser läggs i ett eller flera stora klusterliknande miljöer på internet. Microsoft avslöjade nyligen att de beslutat bygga Windows Cloud. Krävs ingen vild gissning av vad det datormolnet kan komma att innehålla på sikt. Företag som Amazon erbjuder också cloud-lösningar för den som vill lagra sin webbtjänster centralt i datormolnet. Frågan är vilken svensk nättidning som blir först att ta steget ut i molnet? SvD.se kanske...

Mobile
Jag hör den ena föreläsaren efter den andra prata om mobilens förträfflighet och dess stora affärspotential på webben. Nu finns äntligen telefonerna (iPhone och Android) som gör internetupplevelsen behaglig. Ändå går år efter år och internetanvändningen i mobilen känns fortfarande mest som en nördgrej.
Tony Fish från AMF Ventures sätter fingret på en öm punkt när han menar att anledning till att internetanvändningen i mobilen inte lyfter beror på att stora delar av utvecklingen kring mobilerna är stängd. Det är stängda mobil-OS, stängda mobil-applikationer, stängda mobilnät och operatörer som inte förstår sin egen roll.

Scale
Den ena webbplatsen efter den andra råkar ut för växtvärk. Nättidningar som dubblerar sin trafik på något år eller social webbtjänster som fullständigt exploderar av antal användare är vardagsmat. Mark Zuckerberg står på scenen och säger att Facebook nu har över 100 miljoner användare. Respekt.
Blain Cook från Yahoo/Twitter och Joe Stump från Digg.com berättade underhållande om varför det ena programspråket efter det andra "sucks" när det kommer till att skala upp webbanläggningen. Det är input/output, IO, som är nyckeln till att skala upp, menar Stump/Cook, inte programspråket.

Open Stack
En bunt öppna tekniker ser ut att bli vägledande för nya webbplatser. Sedan tidigare har vi lärt oss förkortningar som LAMP/MAMP (Linux/Mac, Apache, MySQL och PHP). Open stack är en verktygslåda av komponenter för att bygga robusta och sociala webbplatser. I begreppet "open stack" kan bland annat följande räknas in: openID, OAuth, Open Social från Google, XRDS-Simple, och Portable Contacts.

Expressen.se kidnappad av nazidomän

Den som surfar till www.siegheil.se/noje/ hamnar på en webbplats som är en spegel av Expressens nöjessajt. Även andra avdelningar under Expressen.se har kidnappats av samma sajt. Ytterligare ett exempel är www.siegheil.se/sport/.

Domänen www.siegheil.se, som registrerades vid årsskiftet, ägs enligt Stiftelsen för Internetinfrastruktur av en privatperson, sannolikt folkbokförd i Blekinge. Samma person verkar ironiskt nog även vara ägare till domänen Copyme.se. Domänen Siegheil.se är knuten till det svenska webbhotellet Loopia.se.

Det är oklart hur länge Siegheil.se har speglat Expressens sajt, men Google hittar åtminstone drygt ett hundratal sidor indexerade för Siegheil.se.

Som publicist går det egentligen inte att skydda sig mot kopieringen av det här slaget förrän skadan är skedd (om man nu anser att det är en skada...), alltså när klonen är online. I det läget finns det både tekniska och juridiska verktyg att ta till för att stoppa klonen.
Frågan man kan ställa sig är också vilken vinst den som utfört tilltaget förväntar sig. Kanske hoppas kidnapparen på att dra trafik och renommé till sitt eget domännamn genom att "låna" material från någon annan.

Återstår att se hur Thomas Mattsson och de andra på Expressen ser på tilltaget.

Uppdaterad kl 23:34: Gunnar R Johansson på Expressen förtydligar att det som hänt är att DNS-namnet Siegheil.se har pekats mot samma IP-nummer som Expressen.se.

fredagen den 3:e oktober 2008

Fortsatt dåliga upptider för många mediesajter

Under våren granskade Networkers.se tillgängligheten för ett 20-tal svenska mediasajter. Det är dags att göra ett nytt månadsbokslut. Resultatet är ömsom vin ömsom vatten. Tre svenska nättidningar kan stoltsera med hundraprocentig upptid i september. Grattis Sydsvenskan.se, ST.nu och Sydostran.se.

Vänder vi på listan känner vi igen resultatet från i våras. SvD.se dras fortfarande med stora driftsstörningar. Webbplatsen går i stort sett ner någon eller några gånger varje dygn. Faktum är att nertiden för SvD.se är radikalt sämre jämfört med mätningarna i mars (1 tim, 20 min) och april (7 tim, 30 min). Mätverktyget Pingdom.com har uppmätt nästan 22 timmars otillgänglighet för SvD.se i september.
Även Ostran.se i Kalmar har dragits med stora störningar ända sedan i somras. Östra Småland/Nyheterna inkasserade nästan 15 timmars nertid i september.

På min hemmaplan, alltså för Gota Medias nättidningar, blev det inte heller några siffror att skryta med. Totalt nästan fyra timmars nertid, men om det är till någon tröst så var större delen av nertiden ett planerat driftstopp nattetid.

Värt att notera är också att vanligtvis stabila HD.se vacklat under sommarmånaderna och in på hösten. Tre och en halv timma saknas i september för att HD.se ska nå full upptid.

En summering av nertiden per publiceringssystem visar att Escenic återigen toppar den föga smickrande listan över CMS med mest nertid. Konkurrent Polopoly har i genomsnitt betydligt färre minuters nertid.

Hela sammanställningen kan ses här.

onsdagen den 1:e oktober 2008

Aftonbladets Tagga är dömt att misslyckas

Med buller och bång lanserar Aftonbladet i dag en teknik som man valt att kalla "Tagga". Principen är att du med din mobiltelefon fotograferar en kod (ungefär som en streckkod) i papperstidningen och skickas sedan till något slags mervärde som inte fungerade att visa i papperstidningen. Det kan vara ett videoklipp, en lokal väderprognos, aktuella börskurser eller något annat.

Jag förstår att det finns en våt dröm om att försöka koppla ihop papperstidningen och webben eller Aftonbladets mobilsajten i det här fallet. Inget fel med det. Hur de olika kanalerna ska kunna samspela är något av en ödesfråga som alla mediehus lägger pannan i djupa veck för att hitta lösningar kring.
Som idé kan jag tycka att Aftonbladets Tagga-funktion är lite smårolig. Tyvärr är glädjen jag känner kortvarig. Funktionen påminner mig om läspennan som i slutet på 90-talet läste streckkoder och dirigerade min webbläsare till produktens webbplats.
Det är trist att behöva dissa initiativ som i grunden är ett försöka att hitta ökad interaktiviteten med användarna och syftar till att fläta ihop mediekanalerna. Tråkigt nog ser jag i min spåkula att projektet är dömt att misslyckas.

Tagga-lösningen är för omständig att använda i nyhetsbranschen. För det första måste användare har en mobiltelefon som har stöd för Tagga-applikationen. Användaren måste tanka hem ett program, starta programmet och därefter ta en någorlunda lyckad bild och helst i bra ljus, webbläsaren i telefonen ska starta och först då kan användaren bli skickad till en videosnutt eller annat innehåll. Det verkar inte heller som bilden/taggen sparas på något sätt. Så nästa gång du vill besöka samma innehåll gäller det att du har papperstidningen inom räckhåll, om du inte väljer att bokmärka i din mobila webbläsare förstås.
Missförstå mig rätt. Jag är inte emot tekniken som sådan, men sammanhanget känns inte rätt. Liknande försök i Japan, fast i andra sammanhang, har fungerat bra. Ett sådant sammanhang är möjligheten att få livsmedelsinformation när du handlar i butiken.

Jag gillar taggar som idé. Men varför, om man nu vill ha kopplingen mellan pappret och mobilsajten, inte bara ha en enkel texttagg i tidningen och sedan ett taggmoln över dagens taggar på mobilsajten. Alltså ingen kamera, ingen Tagga-applikation.
Jag kan inte heller låta bli att fundera över att det rimligen är ganska många som besöker mobilsajten, men som aldrig köper papperstidningen. Mycket tveksamt om Tagga får dem att investera några slantar i en papperstidning.

Tanken att ha taggar i papperstidningen för att användarna ska hitta innehållet på mobilsajten andas någon slags bak-och-fram-känsla. Jag kan tycka att det känns som man gjort något fundamentalt fel med mobilsajten, om det krävs en slags länk i papperstidningen för att besökaren ska hitta till innehållet.

Taggar är av tradition användarnas redskap för att orientera sig. I Aftonbladets tagg-lösning utgår man som så många andra gånger i gammelmedia från sig själva. Tidningen bestämmer taggarna och användarna uppmanas följa. Läsarna kan inte dela taggar med varandra eller ens avgöra vad som ska taggas. I en tid när social medier och läsarmedverkan är på allas läppar känns därför tänket bakom Aftonbladets Tagga omodernt.

Andra om Aftonbladets Tagga-projekt:
• Action i mediebranschen
Genväg eller senväg?
Medievärlden Bambusade från presskonferensen
Internetworld: Aftonbladet knyter ihop papper och mobil

måndagen den 8:e september 2008

Skapa säker kontakt med dina läsare

Under rubriken "Här är medierna du inte ska tipsa" listade Resume.se tidigare i somras svenska mediehus som har mejlservrar placerade utomlands (kuriosa: Resume, som har sina mejlservrar i Danmark, glömde dock att lista sig själva). Listan bygger på en sammanställning gjord av Networkers.se som visar att ungefär hälften av de undersökta mediehusen har mejlfunktionalitet placerad utomlands. Det innebär att FRA har möjlighet att avlyssna exempelvis inkommande tips till tidningen.
Tyvärr gäller problemet inte bara mediehusen på listan. Oavsett vilket mediehus du kontaktar löper du risk att bli avlyssnad eftersom det snarare är regel än undantag att mejl tar vägen utanför Sveriges gränser.

Mediehusens ödesfråga stavas trovärdighet. Därför måste den som jobbar med journalistik och användarkontakter hela tiden ligga i framkant för att - så långt det är möjligt - garantera att information som lämnas i förtroende också behandlas med respekt och ödmjukhet.
Jag önskar att mediehusens utveckling hade kommit längre i fråga om digital kommunikation med sina användare. I ord ställer säkert varje mediehus upp på att ta sina användars säkerhet på allvar. I handling är det tyvärr illa, visar en snabb genomgång.

Mediehusen kan vidta en rad åtgärder för säkra kommunikationen med användarna, inte sällan handlar det om enkla och billiga lösningar. I samarbete med Noah Williamsson, utvecklare på HD.se, har Networkers.se tagit fram en checklista med förslag som skapar säkrare användarkontakter.

• Information. Var öppen och berätta för dina läsare/användare/tittare/lyssnare om vikten av säker kommunikation. Utarbeta och förankra en tydlig policy (disclaimer) som beskriver hur ert mediehus hanterar och förvarar information och vilka garantier ni utfäster gentemot era användare.

• Mediehusen lever av tvåvägskommunkation med sina användare. Risken för misstag, läckage eller sabotage av information finns därmed i två ändar. Utbilda därför inte bara egen personal kontinuerligt utan även dina användare i säker kommunikation. Utveckla läsarskolor, bjud in till seminarier och lär dina användare att exempelvis skicka krypterad e-post.

• Öppna hela din webbplats för https, alltså krypterad kommunikation mellan webbläsaren och webbservern. Av ett 20-tal testade nättidningar hittade jag bara en webbplats som hanterar https (SSL) över hela sajten - HD.se. Krypterad trafik är särskilt angeläget i situationer där användaren skickar information till webbplatsen (läsarkommentarer, nyhetstips, forum, omröstningar osv). Många nättidningar slarvar med https-stödet däribland Aftonbladet, Expressen och tyvärr också tidningarna jag själv är ambassadör för.

• Krypterad e-post. Hur ska användarna kunna skicka krypterad e-post till din redaktion om de inte känner till era publika krypteringsnycklar? Publicera mediehusets krypterade nycklar inte bara via nyckelservrar utan även på er webbplats och informera och utbilda dina användare i PGP/GPG.

• SMTP STARTTLS. Protokoll SMTP används för utgående e-post. Med TLS kan mejlservrar utbyta information med varandra över en krypterad förbindelse.

• Säker namnuppslagning via DNS. Det är de så kallade DNS-servrarna som översätter domännamnet (exempelvis networkers.se) till ett IP-nummer och en fysisk server. DNS-systemet spelar alltså en central roll på internet. Tekniken DNSSEC försvårar för den som vill ta kontroll över en DNS för att exempelvis styra om trafiken till en egen server.

• Och så finns det små åtgärder. Vi är några stycken som i dag i en debattartikelMedievarlden.se föreslår att medarbetare inom TU:s medelmsföretag avslutar alla mejl med uppmaningen att mejlet kan vara utsatt för "statligt godkänd signalspaning". TU:s vd, Anna Serner, verkar uppskatta idén.